Thank God its Friday…or not.

Nu tror ni kanske att jag kommer fortsätta denna bloggen i samma stil som jag börjat, med att kommentera diskriminering i samhället. Och det kommer jag nog att göra. Kanske. Om mina ögon faller på något som känns angeläget att kommentera.
Alldeles särskilt kommer jag att följa Jimmys kamp. Det ser ut som att det kommer att gå bra. Hoppas jag.

Men jag kommer också att skriva om annat. Om precis vad som faller mig in. Jag är inte så säker på att denna bloggen kommer att ha något annat tema än just det. Jag skriver om det som känns aktuellt för dagen.

Som detta med hamburgare…

Så här var det: Jag och B tog oss en utflykt till Kungsträdgården i söndags. Vi ville kolla in körsbärsblommorna. Det är så otroligt vackert när hela Kungsträdgården är insvept i fluffiga rosa moln av körsbärsblom.
Efter en förmiddags arbete i trädgården (den ska ju ha sitt den med) så tog vi våra cyklar och gav oss iväg. En härlig tur blev det längs Hornsgatan och Skeppsbron fram till Kungsan. Jo - vi stannade faktiskt till vid Loopen och tog ett glas öl respektive rose i solen. Loopen är den där lilla bryggan med palmer på som ligger under Liljeholmsbron ni vet. Väldans mysigt ställe.

Efter att ha styrkt oss med öl, vin och korv bar det av vidare mot Kungsträdgården alltså.
Där flanerade vi omkring och njöt av den fina vårdagen. Nu ska väl sägas att det inte var så särskilt fluffigt rosa uppe i träden. Det mesta hade liksom ramlat ner på marken. Vi var ett par dagar för sena i år, men vad gör väl det. Det var fint i alla fall.

När vi nu gick där och mös, så började våra magar att göra sig påminda. Det är befordrande för aptiten att cykla. Vi tyckte att det skulle nog vara gott med en bit mat. Och när vi såg oss omkring så föll våra ögon på närmaste etablissemang. TGI Friday.

Hade vi vetat det vi nu vet, så kanske vi hade hasat oss över Hamngatan till McDonalds, köpt några burgare och tagit med oss och satt oss på nåt soligt ställe och käkat. Det hade varit fint. Men vi ville kanske ha en öl till burgaren och då verkade just TGI Friday som ett bra val. Eller inte.

Vi noterade att man hade flera lediga bord. Faktiskt minst tio stycken. Bara ute på uteserveringen. Inne i lokalen fanns ännu fler lediga bord. Så vi knallade in på deras uteplats och satte oss vid ett ledigt bord.
Servitris uppenbarar sig.
- Goddag, skulle vi kunna få menyn tack? sa vi.
- Jaha? Ni ska alltså äta? Men vi har kö till borden, så ni får gå och prata med NN i entren först. Säger servitrisen.
Vi såg oss omkring. Man hade alltså ca tio lediga bord som det var kö till. Det gick liksom inte riktigt ihop.
Vi förklarade att något samtal med NN i entren inte var aktuellt, tackade för oss och gick.

Medans vi gick funderade vi lite över hur det kunde komma sig att man har tio lediga bord och ändå en kö. Det finns i min värld bara två, möjligen tre förklaringar.

1 Man väntar stor invasion. T ex en busslast turister från någonstans som tänker äta hamburgare och som behöver tio bord.

2 Man tycker att man ska ha lite kö. För att det på nåt mystiskt sätt höjer etablissemangets attraktionskraft. Den idén verkar ju fungera för flera krogar på Stureplan har jag hört.

3 Man har noll koll, och en väldigt ineffektiv samordning mellan hovmästren i entrén och övrig serveringspersonal.

Vilken av dessa tre förklaringar som gäller är egentligen helt ointressant. Jag hade inte stannat för någon av dom.
Är det nummer 1, så skulle det bli alldeles för stojigt och stimmigt och det skulle ta lååång tid att få beställa käket. Och lika lång tid att få det på bordet.

Är det nummer 2, så rekommenderar jag TGI Fridays ledning att tänka om. Att hålla sig med en kö för att öka attraktionskraften går möjligen hem hos osnutna fjortisar som har ett behov av att känna sig utvalda. Hos mig väcker det bara löje.

Är det nummer 3, så bådar det inte gott. Risken finns att man får vänta för länge och får fel grejor osv.

Nä, det blev inte TGI Friday. Inte denna kvällen. Och förmodligen inte i framtiden heller.

Vi äntrade cyklarna och cyklade vidare, mot Söder. Där hittade vi ett enkelt och okomplicerat ställe på Hornsgatan. Lediga bord, ute i precis lagom med kvällssol. Ingen kö. God mat. Alert servering. Vilket ställe det var? Pizzeria Stora Vikingen / Röde Orm.

Det blev en perfekt avslutning på kvällen och mätta i magen cyklade vi hemåt.