måndag 22 juni 2015

Med döden i bagaget

Svenskar sitter i skräckfängelser! Stackars dom...
Eller kanske hellre: stackars deras anhöriga.
Aftonbladet har idag en liten artikel i sin PLUS-avdelning om svenskar som hamnat i fängelse utomlands. Och det är inga dåliga fängelser dom hamnat i. Det är riktiga skräckfängelser i t ex Thailand, Malaysia, Filippinerna och Bolivia.
Alla dessa länder är kända för sina fängelser, och att dom inte direkt är några femstjärniga hotell. Nej, där frodas våldet, sjukdomar grasserar och maten knapp och näst intill otjänlig som människoföda.

När jag läser artikeln ser jag att ett litet fåtal sitter fängslade pga politiska "brott". Man har protesterat mot en diktatur, eller sagt något som misshagat regeringen i det aktuella landet. I de fallen kan jag bara fördöma att det finns länder där man kan fängslas, torteras och t o m avrättas för politiska uttalanden, sexuell läggning eller religiös hemvist. Det är inte förenligt med de demokratiska principer jag vuxit upp med. Jag hoppas verkligen att dessa människor friges så snart som möjligt. Och det är egentligen inte om dom som jag tänkte skriva här, utan om dom andra.

Det stora flertalet av dem som sitter i utländska fängelser, gör det nämligen för att de försökt smuggla narkotika. Ja, frågar du dom själva, så är dom naturligtvis helt oskyldiga. Det sitter bara oskyldiga i fängelserna, vet du väl... Och vad vet jag? En eller annan kanske t o m är oskyldig, men det återstår väl då att bevisa.

När man, som jag, på nära håll sett vad droger ställer till med. För dom som använder droger, för deras anhöriga och för deras vänner. Då kan jag inte tänka annat än att det var väl en välsignelse att åtminstone den drogleveransen gick åt fanders. Och att åtminstone den smugglaren hamnade där han / hon hör hemma - i fängelse.

Visst är det synd om deras anhöriga, som får gå här hemma och oroa sig. Jag kan bara föreställa mig den ångest och vånda t ex en förälder måste uppleva inför att ens son eller dotter döms till långa fängelsestraff i någon gudsförgäten håla. Och oron över om ens barn ska överleva eller inte i det helvetet som dessa fängelser utgör måste vara monumental. All min sympati till anhöriga.

Och skam åt dom som åsamkar sina anhöriga den smärtan.

För så tusan att jag kan känna någon sympati eller ens medlidande med dem som med berått mod gett sig i slag med att försöka smuggla droger! Det är ju inte som att smuggla lite sprit på Ålandsfärjan direkt. Det är ju inte ens för personligt bruk smugglandet sker. Nej tanken är ju att sälja varorna, väl hemkommen i Sverige. Och göra grova pengar. På vad?

Jo - Drogsmugglare gör grova pengar på att andra människor (också dom barn till någon) köper dessa droger. Droger som sprids i vårt samhälle. Som sprider för tidig död och förödelse. Som tar livet av unga människor, som borde ha hela livet framför sig. Som orsakar lidande, ångest och oro hos alla dem som finns runt en missbrukare - föräldrar, syskon, vänner. Visste du att på varje missbrukare räknar man med att ungefär 15 personer runtomkring den personen påverkas och faktiskt lider.

Jag kan som sagt inte känna någon som helst sympati för drogsmugglare. Hur hemskt fängelset än är. Enligt min bok så sitter dom precis där dom ska sitta.