Men titta här vad jag hittade! Såhär i Corona-tider, så får man ju tid att rota runt och kika i lådor och skåp. Även i datorer och i cyberrymden! Och då hittar jag den här gamla bloggen. Från Skogsbrynet.
Så heter den, och det är giltigt fortfarande. Jag bor fortfarande i mitt lilla hus i kanten av skogen, nära sjön. Och jag har nog fortfarande ett och annat att säga för den som gitter läsa. Jag funderar på att ta upp bloggandet igen. Lite utifrån naturuppleveler och annat som hör ihop med att bo i ett skogsbryn.
Vi får väl se vad det kan leda till. Om nån nu läser... Det känns lite galet faktiskt. Som att ställa sig på ett berg och skrika ut sitt budskap rakt ut i tomma intet, utan att veta om någon hör. Men vad tusan - det är ju många som gör det så en galning till gör väl inte så mycket. Kanske t o m tillför nåt. Förhoppningsvis.
Så, vad ska vi då tänka oss att skriva om såhär i starten på en nygammal blog?
Jo - jag såg en grävling igår. Skulle precis gå och lägga mig (ganska sent faktiskt) och råkade kika ut genom fönstret. Då ser jag den lilla rackaren! Ute på gräset. Ganska bråttom hade han. Det hade ju regnat och jag misstänker att det fanns gott om daggmask att mumsa på. Jag försökte ta ett kort, men det gick inget vidare. Kameran ville liksom inte. Förmodligen missade jag i hastigheten att ställa om till night vision. Men han var där. Alldeles utanför mitt hus. Så rultig och lurvig och grårandig och söt.
Jag gillar grävlingar. Bara dom inte får för sig att flytta in under huset. Men dom får gärna hitta ett gryt i närheten, så att man kan få spana lite på dom då och då.
