Ja, säg det. Men en sån här artikel t ex. Jimmy fick ADHD och förlorade jobbet
Läste den av en slump idag och där gick hela proppskåpet på en gång.
När jag hämtat mig så tänkte jag att detta kan icke få passera utan att jag kommenterar.
Så sagt och gjort - det blev en blogg. Har väl länge känt en envis skrivklåda och lust att kommentera saker och ting som händer och sker. Nu blev det av. Alltid något, sa myran som kissade i havet.
Men åter till Jimmy. Han har alltså skött sitt jobb i fem år till full belåtenhet. Han får en diagnos och upplever det som en lättnad. Tycker att ärlig ska man ju vara och informerar sin arbetsgivare. Som halar fram ett Regelverk från Transportstyrelsen. Och ger honom - om inte direkt kicken - så en tjänst som han uppfattar som en ren degradering.
Så ytterligt klantigt! Av arbetsgivaren.
Det enda raka är att låta Jimmy få jobbet tillbaka. Omgående. Och en ursäkt därtill. Mindre är oacceptabelt.
Låt oss fundera att tag kring Regelverket och den kunskap som finns kring neuropsykiatriska handikapp, dit bl a ADHD räknas. Det är nämligen på det viset att den här typen av handikapp (ja det klassas så) är så väldigt individuella. Det är en glidande skala. Det som en person fixar galant, kan vara knepigt för en annan. Allt handlar om individens möjligheter.
När nu Jimmy under fem års tid fungerat ytterligt väl i sin tjänst som tågvärd så finns det väl all anledning att både tro och förutsätta att han skulle fungera lika väl på sitt jobb i ytterligare fem år, eller ända fram till pension om så vore.
Nu kanske någon menar att det finns ju ett Regelverk som säger att ADHD och andra tillstånd kan utgöra ett hinder för att få inneha en tjänst som tågvärd. Eftersom det jobbet ställer stora krav på att kunna hålla uppmärksamheten på säkerheten.
Fast det är ju bara nästan sant. Denna regel skall vara en hjälp till företagsläkaren, som ska bedöma individen. Just det - individen. I-N-D-I-V-I-D-E-N- Det är nämligen nyckelordet här. Eftersom bl a ADHD tar sig så individuella uttryck.
Varför var det ingen som informerade Jimmy om att han skulle kontakta företagshälsovården och få en individuell bedömning och söka dispens. Enligt Henrik Olars på Transportstyrelsen har rätt många sådana dispenser utfärdats.
Var det bara allmän klantighet? okunskap? eller rädsla för det som är annorlunda?
När ska vi sluta vara rädda för det som är annorlunda? När ska vi se individen och dess styrkor och möjligheter. När ska vi sluta att räddhågset gömma oss bakom Regelverk?
Förresten - varför skulle just ADHD göra att man automatiskt brister i förmågan att fokusera på säkerheten?
Hur många av oss som inte har ADHD har någon gång varit tankspridda, trötta, ofokuserade?
Eller går vi alltid omkring med alla våra sinnen vässade och totalt fokus? Nä - skulle inte tro det.
Utvakade småbarnsföräldrar, klimakterietanter som sovit illa för att kroppens termostat löper amok, stressade män och kvinnor i karriären som svänger in med sin SUV på två hjul framför dagis och sånär mejar ner en skock småbarn i sin tankspriddhet och iver att komma till jobbet. Eller varför inte ta morsan som skjuter sin barnvagn framför sig rakt ut i den trafikerade gatan utan att se nåt annat än Facebook på sin smartphone. Inte så stort fokus på säkerheten där.
Nu förstår jag att Jimmy får stöd från sitt fack. Och för vad det är värt så har han även mitt totala och helhjärtade stöd.
Driv denna kampen Jimmy! För din egen skull och för alla andra med ADHD. Men också för allas vår skull. För att vi alla ska ses som de individer vi är, med våra egna styrkor och möjligheter. Och för att ingen någonsin ska kunna fegt gömma sig bakom ett Regelverk utan att se människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar